Respekt manifestation!

Nu är det några veckor sedan vi körde vår stora manifestation mot våld. Det var härligt att kunna gå i mål med ett stort spektakel. Ett intensivt år går till ända och vi är så nöjda. Pedagogiskt så har vi nått långt med utställningen. Både att det har varit kul att se hur aktiva människor det finns runt om i vår stad men också  att se hur man kan på så många olika plan arbeta med frågan. Behovet är stort! Vi människor behöver se varandra bära varandra och växa i respekt för den andre. Bara genom att mötas och få varandras bilder av tillvaron kan vi nå förståelse ochrespekt.

Nu kommer bloggen snart att liksom tona ner långsamt men håll utkik efter andra ämnesrelaterade bloggar. Vill pass på att tacka några av de många som vi har sett och arbetat med under året. Hulebäcks esteter, Hulebäck IT/media, Mentor Sverige, Rädda Barnen, Even Magnusson på Ungdomspolisen Gbg, Tina Landgren Polismuseet Stockholm, Pär Wistén på Akta huvudet,  alla de tusentals elever och lärare som tillsammans med oss pratat om respekt och våld i utställningen, Isidor the Magician, Olivia Bergdahl , Alica Strövare, Lugna Gatan Karwan Faraj mfl mfl

Domen i Nancy Tavsan målet

Så kom då domen. 16 års fängelse! En del säger för kort, andra för långt. Många suckar, kanske tänker på om det hade varit min son eller min dotter. Om det varit min dotter kanske straffet känts för lågt. Finns det egentligen något relevant straff för att ta någon annans liv? Om förövaren hade varit min son kanske domen hade känts som långt och orättvist. Vem bär skulden samhället eller individen? En 22 åring som tagit en människas liv ska straffas , 16-år i fängelse.  Det är såhär det går till och det kanske är så det måste vara. Men det mest tragiska kanske ändå är att det kommer hända igen. Snart, i vår stad…. Den stora utmaningen för oss alla, politiker, lärare, tjänstemän, fotbollstränare, medmänniskor kvarstår; Hur kan jag göra något för att förhindra det!!

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.437109-vannerna-det-tar-aldrig-slut

Manifestation mot våld på Världskulturmuseet i december

Den 2 december är det dags för Jag vill ju bara ha respekt – manifestation!  Det blir en kväll mot våld och destruktivitet och för framtidshopp för alla.

Start i Bältespännarparken och tillsammans med sambakomp så går vi mot Världskulturmuseet där vi fortsätter med en glad, stark och hoppfull kväll med tal, musik, dans och överraskningar.

Välkomna!

Välkomna!!

Tolerans = antivåld!

Tar vagnen in mot stan. Ser en GP ligga och skräpa på ett av vagnssätena. Tar upp och läser. På första sidan del 3 står en stolt festivalgeneral för helgens HBT -festival som i år firar 4 år. Tolerans är ledordet och frihet  för alla att få vara de unika människor vi är oavsett upplevd könstillhörighet eller sexuell läggning,. Översatt i det större sammanhang så är HBT -frågan en fråga om allas rätt att få vara just dem de är. Det är bara det att i mitt tummade ex av GP så har Tasso en stor pistol inritad med texten, ” Dö bögjävel dö!!”.  Varför då? Vad har han gjort? Slagit någon? Kränkt någon verbalt? Nej! Utmanat någons trångsynta verklighet med att vilja utöka möjligheterna för flera att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Ja!
För detta ska han förtjäna att dö?!
Konstigt!

http://gt.expressen.se/nyheter/1.1989891/har-intar-regnbagspromenaden-goteborg

Pelle 23 år hatmördad!

Det är knappt man tror sina öron när det som inte får hända ändå händer; gång på gång, på gång. Vi läser saker som…”Det var inte meningen. …Jag skulle bara skoja…. det var flera personer därute så  därför tog jag med kniven…det var dumt…..Jag gillar inte emo-sar de skämmer ut sig.”

I min värld är det långt mellan skoj och att ta med en förskärare ut när det händer något på torget. Och vart tog toleransen vägen.  Var började det gå snett? Det känns som det var länge, länge sedan!

http://gt.expressen.se/nyheter/1.1976687/18-aringen-jag-sag-att-kniven-var-blodig

Klyftan, unga – gamla.

I dagarna lanserar BRIS  en ny hemsida www.barnperspektivet.se.

Man märker ett allt hårdare tryck på BRIS telefonen ifrån vuxna som ringer och vill ha råd för att de ser unga i sin närhet som mår dåligt.  BRIS operativa chef Eva Waltré kommenterar varför de valt att lansera tjänsten.  http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.361866-vuxna-soker-bris-hjalp

Oroväckande att se att klyftan mellan unga och gamla växer. Samitidigt  bra att det görs en insats, även vuxna behöver ju stöd och hjälp i det stora arbete och ansvar det är att ge våra barn en bra uppväxt.

För mycket respekt?

Jag funderar på en grej, säger min 7-årige vän. 

Vissa har nog för mycket respekt. Hur då, undrar jag intresserat. Ja till exempel Hitler som många respekterade jättemycket. Han hade helt klart för mycket respekt.  Folk runt omkring honom respekterade honom för mycket annars skulle han aldrig kunnat göra så mycket dumt utan att någon stoppade honom. Han hade helt klart för mycket respekt.

Jag funderar.  Finns det kanske någon max gräns på hur mycket respekt som är bra för en människa. Ungefär som: visa mig respekt men inte så mycket så att avståndet till mina medmänniskor blir för stort för då tappar jag fotfästet, då tappar jag kontakten och den nödvändiga responsen från andra. Då blir jag en diktator, en översittare, en utan koll.

Om någon säger till mig i fortsättningen:

Visa respekt!

Så ska jag svara: Ok, men bara lite!

Djungelns lag

Fler och fler vittnar om ett allt hårdare klimat bland unga. Ett klimat där grundstenen är : kan du inte stå upp för dig själv så är du ingen. Kan du inte ge igen om någon hotar ditt revir så kan du inte ha något revir. Och om du inte kan själv så tar du hjälp av dina stora och starka kompisar. Alltså är du inte fysiskt stark  själv måste du hålla dig väl med den som är det.  En sorts djungelns lag som vrider samhällsklockan tillbaka flera tusen år. Som om samhället var en krigszon där allt är tillåtet och den som har störst muskler och störst kniv vinner respekt och högst ställning i i systemet.

Jag  tror att om en bättre framtid ska vara möjlig så måste vår civilisations bärande idéer på ett bättre sätt få sippra i alla delar av vårt samhälle.

Hur då då? Vuxna som föräldrar,lärare eller fotbollstränare har ett stort ansvar och måste också få goda möjligheter att ta det. När fritidsgårdar stängs och skolor rustas ner blir kontakterna med vuxenvärlden sämre och de goda mötena alltmer sällsynta.

Vi måste se våra unga som en investering inte som en kostnad.

Reagera men hur?

Varför vi i så hög omfattning använder våld  i olika former är något som vi alla  borde fundera över. Kostnader för våldet i samhället är enorma. Lidandet sprids som ringar på vattnet och vi bär alla ansvar för det totala mänskliga lidande och kostnaderna för det . Kanske för det vi gör men också för det vi inte gör. Bara en placering för en ung människa på ett behandlingshem är ca 3700 kr per dygn och fängelse ca 2000 kr per dygn. För att inte tala om den rädsla som fortplantar sig och etablerar sig. Vi vill ha ett samhälle där man inte behöva se sig om över axeln på hemväg ifrån fotbollsträningen, krogbesöket eller bion. Vi vill slippa vara rädda och ja, vi vill stå upp mot våldet. Men hur?