Respekt manifestation!

Nu är det några veckor sedan vi körde vår stora manifestation mot våld. Det var härligt att kunna gå i mål med ett stort spektakel. Ett intensivt år går till ända och vi är så nöjda. Pedagogiskt så har vi nått långt med utställningen. Både att det har varit kul att se hur aktiva människor det finns runt om i vår stad men också  att se hur man kan på så många olika plan arbeta med frågan. Behovet är stort! Vi människor behöver se varandra bära varandra och växa i respekt för den andre. Bara genom att mötas och få varandras bilder av tillvaron kan vi nå förståelse ochrespekt.

Nu kommer bloggen snart att liksom tona ner långsamt men håll utkik efter andra ämnesrelaterade bloggar. Vill pass på att tacka några av de många som vi har sett och arbetat med under året. Hulebäcks esteter, Hulebäck IT/media, Mentor Sverige, Rädda Barnen, Even Magnusson på Ungdomspolisen Gbg, Tina Landgren Polismuseet Stockholm, Pär Wistén på Akta huvudet,  alla de tusentals elever och lärare som tillsammans med oss pratat om respekt och våld i utställningen, Isidor the Magician, Olivia Bergdahl , Alica Strövare, Lugna Gatan Karwan Faraj mfl mfl

Djungelns lag

Fler och fler vittnar om ett allt hårdare klimat bland unga. Ett klimat där grundstenen är : kan du inte stå upp för dig själv så är du ingen. Kan du inte ge igen om någon hotar ditt revir så kan du inte ha något revir. Och om du inte kan själv så tar du hjälp av dina stora och starka kompisar. Alltså är du inte fysiskt stark  själv måste du hålla dig väl med den som är det.  En sorts djungelns lag som vrider samhällsklockan tillbaka flera tusen år. Som om samhället var en krigszon där allt är tillåtet och den som har störst muskler och störst kniv vinner respekt och högst ställning i i systemet.

Jag  tror att om en bättre framtid ska vara möjlig så måste vår civilisations bärande idéer på ett bättre sätt få sippra i alla delar av vårt samhälle.

Hur då då? Vuxna som föräldrar,lärare eller fotbollstränare har ett stort ansvar och måste också få goda möjligheter att ta det. När fritidsgårdar stängs och skolor rustas ner blir kontakterna med vuxenvärlden sämre och de goda mötena alltmer sällsynta.

Vi måste se våra unga som en investering inte som en kostnad.

Reagera men hur?

Varför vi i så hög omfattning använder våld  i olika former är något som vi alla  borde fundera över. Kostnader för våldet i samhället är enorma. Lidandet sprids som ringar på vattnet och vi bär alla ansvar för det totala mänskliga lidande och kostnaderna för det . Kanske för det vi gör men också för det vi inte gör. Bara en placering för en ung människa på ett behandlingshem är ca 3700 kr per dygn och fängelse ca 2000 kr per dygn. För att inte tala om den rädsla som fortplantar sig och etablerar sig. Vi vill ha ett samhälle där man inte behöva se sig om över axeln på hemväg ifrån fotbollsträningen, krogbesöket eller bion. Vi vill slippa vara rädda och ja, vi vill stå upp mot våldet. Men hur?